Red Riding Hood Dropdown Menu

Önskningen

Vi har alla en linje att gå efter. Småpunkter som markerar saker vi nått under våran lilla livslinje. Kärlek. Vänskap. Sex. Allt sånt där plus lite mer onödiga saker man omedvetet prickar ut. Fast som allt annat har alla prickar sitt slut bestämt innan det ens börjat. I slutändan är det bara du och din dumma linje som existerar. Du kommer sväva över marken och tänka vad fan du gjorde av ditt liv.

En stjärna föll precis. Just den stund satt jag och kolla ut. Tänkte på mycket, väldigt mycket. Och precis som stjärnan kom fallande så bad jag. Sekunden efter log jag för mig själv och tänkte den ironiska tanken "Detta kanske var en punkt på min linje. Det kanske blir en ändring från och med nu." Jag har aldrig trott på stjärnfall förut, men man kan ju alltid hoppas på att min önskning blir verklighet.




Keep dreaming

 
Blyerts teckning, A7. Ska färglägga den i datorn, men det blir inte förens senare för nu blir det att måla lite beställningar. Kanske ta en kopp kaffe innan. Det låter galet gott! Jo, så först får det bli kaffe och kaka, mums.



Aldrig mer vakna upp

Jag öppnade dörren och slängde ifrån mig min tunga väska. Min kropp värkte och var dödstrött efter den vardagliga resan. Jag var såpass trött att jag inte la märkte till att Den personen stod mitt i rummet och stirrade på mig med sina blå ögon. När min blick lyftes och mötte ögonen som jag nästan hade glömt av. Min mun öppnades, men det kom inte fram ett ljud. Jag gav upp att försöka säga något och kastade armarna runt henne. Mitt ansikte lyste som solen och jag var mer än lycklig. Jag viskade vid hennes öra alla de ord jag velat säga henne, alla de saker jag velat förklara. Våra fötter snubblade runt och vi la oss i sängen. Våra blickar möttes och vi bröt ut i ett skratt. Där låg vi och kysstes bland all glädje, mellan allt fnitter. Vi ramlade ner på golvet och skrattet ekade. Vi var lyckliga, för vi var tillsammans igen. Efter mycket skratt och småbråk på golvet ställde vi oss upp igen. Jag sträckte över min hand och tog upp presenten. Mina läppar formade sig och sa: "Jag älskar dig mer än vad du vet om."

Allt omkring mig suddades ut. Hade jag svimmat, eller vad är det som händer mig? Allt var svart. Jag kollade runt i rummet. Jag hade vaknat. Aldrig någonsin har jag varit så ledsen över att vakna upp mitt i en dröm. Bredvid mig låg mitt gossedjur och stirrade blint upp i taket. Kuddarna låg utspridda över sängen och täcket låg tätt intill min kropp. Allt var bara en dröm. En dröm och inget utav det hände. Jag la mig på kudden igen och drog ihop mig i fosterställning.



En ängel utan vingar

Känslorna har blivit starkare. Mina händer skakar och mitt ordval blir väldigt osäkert. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, men ändå vet jag det. För allt är upp och ner. Det är som att gå på månen. Jag tror ni vet vad jag snackar om. Kärleken. Den varma känslan man får utav någon nära. Den där flummiga känslan som gör att man gör saker man aldrig skulle gjort förut. Känslorna som dyker upp när någon har kommit såpass nära att namnet står djupt inne i hjärtat.

Det är nästan att jag skuttar fram varje gång jag ser hennes leende, men jag vet att då skulle jag skämma ut mig och henne för en väldigt stor skara av folk. Så oftast går jag bara fram och ger ett väldigt fjantigt leende och puss på kinden. När jag egentligen vill hoppa upp på henne och berätta hur mycket jag saknat henne. Om hon bara kunde se in i mig och se hur mitt hjärta nästan hoppar ur bröstet på mig... Gud. Jag vet inte varför, men min energi går från 0 till 210 på några sekunder när jag ser henne.

När jag försöker få fram ord och förklara något är det som om mina ord blåser bort med vinden. Jag vet vad jag ska säga. För jag har orden uppskrivna i huvudet, men när dom ska ut är det som om den fina smeten blir en stor degklump. Allt hamnar huller och buller. Och orden blir inte som jag hade tänkt mig. Till och med denna texten blir rörig.



Den här tjejen är verkligen... underbar. Och största anledningen varför jag föll för henne var nog leendet och skrattet. (Jag har nog aldrig berättat de, men.. A gud.) Och så är hon galet charmig. Jag kommer ihåg första gången vi träffades så väl. 11 Juni. Det var galet varmt och ja, jag var så in i helvetes nervös. Stod ärligt och hoppade på plats.

Och anledningen varför jag inte kan släppa blicken ifrån dig är för ja, KOLLA PÅ DIG... du är så grymt fin. Nej, det säger jag inte bara för att du är min flickvän. Utan för du är verkligen det. Du är jättevacker och jag lovar att du kan få vem som helst på fall. Du fick mitt på fall (plus tusen andra) och du har gett mig så många underbara minnen. (Det är nästan att jag gråter glädjetårar... Pinsamt, men sant.) Önskade att jag hade modet, och ordförrådet, att förklara hur jag känner för dig. Men för det behövs en ännu längre novell.

Ebba, du är en helt underbar person. Och jag vet att du inte gillar när jag pratar/skriver engelska eftersom jag är så dålig på det, men: You light up my world and I love you more and more for every day that goes by.



Flickan

Flickan går och tankarna i huvudet slår emot stål gallret som håller de instängda. De har blivit för många och utrymmet har blivit för trångt. Flickan fortsätter som om dom inte fanns. Smärtan är hög, men hon säger inget. Hon tiger och går vidare. Man ser från långt håll hur hon hoppar runt och skrattar. Man ser på långt håll att hon mår bra. Flickan hör hur skriken i huvudet fortsätter, men hon visar inte ett tecken på någon sorg eller hat eller att de överhuvudtaget finns. Hon fortsätter sin resa från A till B och struntar i att tankarna ökar och blir större med hastig fart. Hon struntar i att de skriker, river, biter och gör allt för att släppas ut. Hon bara fortsätter hoppa och prata med sina kompisar om morgon dagens aktiviteter.

Det är inte förens hon kommer hem och mörkret har fallit som tankarna lyckats bryta sig ut ur buren. Det är inte förens hon är alldeles ensam som hon bryter ihop och lägger sig på golvet med händerna över huvudet. Tankarna flyger ut och byter skepnad till ett fasansfullt monster. Den slår omkring sig och river upp långa sår på hennes taniga kropp. Och det enda hon kan göra är att ligga där. Hon använde all sin kraft till att dölja det för världen, till att hålla in monstret kvar i buren. Så ingen skulle märka vilket missfoster hon egentligen är. Så nu har hon inte en chans att klara av det. Hon reser sig upp. Hennes armar och ben skakar. Hon ramlar fumligt fram till spegeln och ställer sig lutande med en hand på var sida. Smutsigt ansikte, blodsprängda ögon. Orken är slut, det måste ta sitt slut. Hon orkar inte mer. Det ska och kommer ta slut. Jag ska segra, sa hon till sig själv. Det svartnar framför hennes ögon och hon slog huvudet i marken med en duns.

Flickan vaknar upp nästa morgon utav att solen skiner in och sjunger godmorgon till henne. Allt är som vanligt igen. I skolan fortsätter hon skutta och skratta, och när någon frågar säger hon samma fras som alltid: "Jag mår bra." eller "Jag är bara trött." Dagen närmar sig sitt slut, och mörkret tar över. Allt börjar om igen. För allt är som vanligt.

Vänta ni bara, snart kommer den dag då flickan orkar stå emot och segrar mot ondskan. Och då kommer allt bli annorlunda. För då kommer allt då bra.


av Michaela Ö.

Bild: Tumblr



Först för att inte få er förvirrade: Berättelsen är inte om mig. Jag är inte Flickan, men jag vet att det finns många där ute som känner sig precis som Flickan. Jag tycker om den känslan man får utav att skriva berättelser och/eller liknelser. Det skapar en frihet inombords. Man får en värld i sin hand och resten är upp till en själv. Man får skapa den hur man vill. Fast jag kan dock inte säga emot att jag aldrig känt mig som Flickan.

När mitt huvud är fullt av tankar (som Flickans) sätter jag mig ner och målar eller skriver. Det får mig att slappna av, och glömma av allt runt omkring mig. Jag har rätt många texter jag skrivit sparade. För ja, detta är inte precis den första om Flickan.



Du ger mig vingar


Varje gång vår hud möts tappar jag andan och faller fritt. Håret fladdrande runt mig och jag ler som aldrig förr. En drömmande känsla. Jag faller fritt. Molnen omger mig och jag känner hur vinden smeker min kind. Mina armar sträcks ut och jag tar mina vingar på en flygtur. Jag känner mig så fri och drömmande. Jag känner mig som en fågel som nyss tagit det första vingslagen. Helt magiskt! Jag vet klart och tydligt att jag kan tappa mina vingar när som, men vad spelar det för roll? För jag är lycklig här och nu, jag är galet förälskad.

Minnerna flyger förbi och påminner mig hur underbar du är. Jag tänker på alla gången jag bara suttit och stirrat på dig för, gud, du är så vacker. Alla de gånger vi skrattat tillsammans och alla det gånger du fått mig att gråta av lycka. De gånger vi bara suttit och snackat. Alla kvällar vi varit uppe vid varsin sida av telefonen och snackat om allt mellan jord och himmel. Och alla de gånger du fått mig att må bra igen när jag mått dåligt. Jag tänker på den första gången jag såg dig på bild, eller den gången när jag hörde din röst. Jag tänker på den första gången vi sågs, den andra gången, tredje och alla de andra.

Tiden har gått så fort sen den första gång. Jag önska att jag kunde tagit mina vingar och kommit till dig nu.
För jag saknar dig verkligen.



Thank you!

Thank you God, for sending me an angel.
Thank you for giving me a beauty with the heart of gold.
Thank you for saving me from the darkest.
Thank you for show me the way home.
I'm promise you that I'll take care of your angel. Make her feel like home. I'll make this dark cruel world we living in to the heaven she's used to. I'll make her laugh for hours, so she lives a longer and happier life. Ohgod, I want to see her smiling all the fucking time, cuz... you know.. her smile is so stunning.
To keep it simply;
Thank you for the angel you've giving me. She means a lot to me.




28 November

Det finns en tjej som länge funnits i mina drömmar och givit det leendet jag bär var dag.
När jag blundar finns hon alltid där och ger mig ett leende. Hon kollar på mig med blicken som alltid gör mig lika knäsvag. Hon går närmre mig och jag lägger armarna runt henne. Nära mig kommer du aldrig frysa. Jag tar ett djupt andetag och känner hennes doft. Exakt samma doft som finns på mina kuddar (och i hela mitt rum) efter hon varit här. Jag önskar ofta att detta inte bara skulle var tankar i mitt huvud utan faktiskt skulle hända varje dag, varje kväll.

Det finns en tjej som alltid haft en bit av mitt hjärta och för varje sekund får hon en allt större bit av den.
Du får mitt. Jag får ditt, ifall jag har tillåtelse av dig. Jag skulle inte kunna krossa något så värdefullt.
Jag känner det du känner och tänker ibland exakt som du tänker. Som de stunderna då vi säger något exakt samtidigt, mitt hjärta skrattar och jag känner verkligen hur livet är underbart.

Det finns en tjej som lever det liv hon vill och inte bryr sig om vad andra tycker. Du vet en sån där person som verkar ha ett underbart liv. Hon har ett underbart utseende och hela hennes personlighet utstrålar glädje. Jag skulle kunna se på henne en hel dag utan att kunna släppa min blick från henne. För gud, hon är jättevacker. Denna tjej är jag grymt stolt att kunna få kalla min.


Det finns en tjej vid namn Ebba. Henne är jag väldigt väldigt tooootaalt förälskad i. Jag vet att hon troligen kommer läsa denna någon gång. Jag hoppas verkligen det. För ja, texten är ju trots allt till dig. I♥U



Vid vattnet är jag trygg

1 nov -11
Solen kliver upp och speglas i det vattenblåa. Himlen möter vattnet utan att ge ett tecken på horisont. Vattnet ligger stilla och man ser hur det djupa blå blir djupare mörkblå. Man ser hur bergen växer upp under vattnet och skapar en fantasivärld som man inte trodde fanns och de ger ens tankar en fri stund att flyga iväg bland molnen.

Vattnet brukar ses farligt, men här känner jag mig alltid trygg och inget kan slå mig. Jag dyker i som alla gånger förr och min kropp omfamnas av vattnet och ger mig den där varma känslan som bara den kan. Min blick möter centrum och jag förtrollas bort i det svarta hålet. Vattensjälen dansar ut likt en sjöjungfru och gör mig sällskap under min magiska dröm. Jag söker mig alltid hit ändå om jag är flera mil bort. Allt verkar så otroligt, osannoligt, men jag vet att allt är sant. Platsen finns. 
Vackrare än denna skapelse kommer jag ej finna. Här ska jag bofästa mig. I de gyllene slott på den högra delen av sjön. Där kommer jag förbli ett med detta vatten. Där kommer jag för alltid vänta på att bli din.






Tolka det som ni vill. Bokstavlig. Liknelse. Hur som. Ni kommer nog ha det svårt att komma på hur jag tänkte när jag skrev den. Skulle vara kul om ni kommentera hur ni tolka den.



-

My hearts beats for you, girl. It's beating faster, faster.
Just like when we just laid there in grass and kissed eachother till the time didn't matter.
Ooh god, I can't stop smile when I'm looking at you. I really really really reeeally like you.