Red Riding Hood Dropdown Menu

Ett steg från bekväma zonen

 
Händer har alltid varit min största fiende. Inte alltid, men en väldigt lån period. Så har jag kunnat så har jag hellre skippat måla båda händerna och döljt ena med olika konstiga objekt. Men utan att springa ut ur sin bubbla och pröva på det man egentligen inte gillar kommer man ingen vart. Man blir varken sämre eller bättre. Utan man går på ett och samma ställe.
 
Så här har vi resultatet av cirka 20 minuter fyllda med dåliga ordval och slag i pannan. Det blev inte enklare eftersom jag även använda pennor som jag inte känt in än. (Bra val Michaela.) Fast jag klagar inte. Det blev bra och för att va något jag känner mig mindre bekväm i så gjorde jag ett bra val att gå in på farliga vägen.
 
Glöm inte att följa mig på min Facebooksida: " Art by Micha " . Där kommer jag lägga upp smått och gott, även stora projekt som små. Skisser och annat! 



99 dagar kvar!

  
 
100 dagar kvar, eller ska man vara exakt så är det 99 dagar. Fast en dag gör mer skillnad än vad man tänker sig. Imorgon är det 98, dagen efter 97. Osv. Det är redan nere till tvåsiffrigt. Snart sticker gymnasiegången -11 går ut och möter "vuxenvärlden" med stora famnar, och även med en del slag. 
 
Alla unga (och även äldre) är fullt medvetna om hur svårt det är i det livet. Både arbete och fritiden. För ja, om man tänker lite så har vi ju spenderat 12 år bakom skolbänken och ska nu ut och tänka utan lärobok som säger hur och varför. Tjäna pengar, slösa pengar, hamna i ekonomiska problem och lösa dom. Livet är inte enkelt, varken som ungdom eller vuxen.
 
 
Som alltid har jag haft en period så jag inte skrivit någonting alls, men slutet av skolgången - slutet av gymnasiet. Vilket både gör det mesta rätt stressigt. Så för att inte lova för mycket så säger jag att jag kommer uppdatera då och då. Det kan variera mellan dagar, till timmar, till månader.
 
Nu ska jag bara försöka koncentrera mig på att förbereda mig för s.k. vuxenlivet genom att dricka massa kaffe (som alltid) och samtidigt drömma om flyga iväg, tatueringar och omöjliga utmaningar. Jag kan sluta med att kort säga: London.



En ängel har hittat hem

  
Klicka för att förstora miniatyrerna
 
Vi har alla varit med om Döden på något vis. En bekant till bekant, eller en av flocken. Döden vandrar förbi oss och kommer alltid göra tills den dag vi tas av våld eller tackar för livet. Och i vissa tillfällen måste man ta ett val för en annan som är svårt. 
 
Den jobbigaste tanken var "Hon kommer inte finnas där nästa gång. Hon kommer inte komma fram och skälla på mig och tigga efter gos." Och jo, så är det. Det är en jobbig tanke även nu när det är några veckor sedan.
 
Många hanterar saker och ting olika. Det vanligaste för mig och att få "bort" tankar är att måla, och har nästan alltid varit det bästa valet. Och det är sjukt hur avslappnande det är att dra penseln över canvasduken. Allt omkring dör ut och det är endast du som finns. Livet kommer och går, och det är något som vi lär oss att leva med.