Red Riding Hood Dropdown Menu

Thanks for the smile

 
Ph: Instagram
 
Lovet är förbi och jag har försökt ta dagarna som dom kommer, men samtidigt försöka planera upp så att det inte slutar med att jag inte gör någonting istället. Men det slutade bra ändå! Jag har haft ett grymt roligt och underbart lov, förfärligt kort dock. Rensat arkivet i hjärnan, skrattat som aldrig förr och är nu "back on track". Det känns skönt att kunna säga att det är på väg rätt håll igen. Tack till er!
 
Jag är rätt säker på att min dåliga bloggning kommer fortsätta ett tag till. Det kan hända att jag kanske kommer ladda upp en bild eller två då och då, men mina dagliga klagande (men väldigt viktiga) inlägg om tandvärk, mensvärk, mänvärk, matvärk, och all annan värk som det finns här i denna värkande och kaotiska värld kommer tyvärr inte dyka upp. Eller antagligen inte. Man kan ju inte säga säkert. Jag gillar att klaga. Prata (, i detta fall skriva,) överhuvudtaget är väldigt underhållande. 
 
Fast kom igen, tänk efter. Jag är snart 18. Jag har ett liv. Jag har annat som är mycket viktigare än att sitta och blogga hela tiden. Typ sitta och skratta åt katter på tumblr, checka mobilen 15 gånger under en halv minut (mest för att kolla klockan), ha djupa underhållande diskutioner med mig själv, sova. Det är sånt man bara inte kan avboka sådär rakt av... Seriöst, du fattar inte. (Bitch, pleaase)
 
"Clap, Clap, tap, a, tap, move the cup, clap..."



Cross